 |
 |
 |
|
|
|
Resebrev från Sydafrika
Läs här om våra gästers upplevelser på safari i Sydafrika.
|
|
|
Else-Marie och Henrik:
Vi fick en upplevelse för livet
Förväntningarna var stora och väntetiden lång för våra söner
Oliver på 5 år och Simon på 8. Men tack vare morfar Johannes på 68
år, var det en välförberedd äldre och yngre generation, som nu var
redo för äventyr.
Nu skulle förväntningarna bära eller brista. Efter många timmar i
luften borde pojkarna vara dödströtta, men nej, därtill var allting
för nytt och spännande, så de slöt knappt ögonen på den långa turen
från flygplatsen i Johannesburg till Pestana Kruger Lodge, där vi
skulle bo de kommande nio dagarna.
Till pojkarnas stora överraskning, fick de den bungalow med privat
pool, som vi i all hemlighet hade lagt in en beställning på.
Safari på terrassen
Pestana är en oas, precis intill Crocodile River, som utgör gränsen
till Kruger Nationalpark. Kanske var det hål i staketet, för vi såg
verkligen många djur vid floden, alltsammans på nära håll från
lodgens stora terrass.
En dag kom en flock på 35 elefanter i gåsmarsch på den motsatta
stranden, små ungar mellan de vuxna, och som på kommando vände de
mot floden och roade sig precis nedanför oss. Ungarna plaskade och
lekte i vattnet, medans deras mammor och mostrar bildade ring
runtomkring dem, för att hålla krokodilerna borta. Floden lever
nämligen upp till sitt namn, för på 300 meter räknade vi ihop 17
krokodiler en dag. Eftersom de är svåra att se, kan det ha varit
ännu flera egentligen.
Hela tiden kom det nya djur ner till floden, bland annat bufflar,
flodhästar, olika slags antiloper, babianer och så massor av olika
slags fåglar, och inne i Pestanas vackra park fanns det små apor och
flydde upp i träden, när vi närmade oss.
Krokodilkaos
Den första stora safarituren gick till Kruger Nationalpark i öppet
fordon och på så sätt kom vi nära naturens ljud, dofter och atmosfär.
Vid soluppgången körde vi igenom porten, vädret var perfekt för
shorts, solkräm och safarihattar.
Vi blev överraskade över hur nära vi kom inpå djuren – och hur nära
djuren kom inpå oss.
Höjdpunkten var, när vi korsade ett vattendrag och det stod en stor
vit noshörning på ena sidan och en flock elefanter på den andra
sidan. Ännu större blev upplevelsen, när den store elefanthanen blev
rasande och for fram mot oss med fladdrande öron, medans den
svingade vilt med snabeln och stampade i jorden. Vi blev
naturligtvis nervösa, men när en stor, fet krokodil plötsligt reste
sig upp i gräset framför den arga elefanten och gled ner i vattnet,
blev hanen lugn igen. Den ville ju bara skydda sina elefantungar
från att bli bitna i snabeln.
Tur i oturen
Det är tankeväckande att man numera ska uppfatta det som tur att få
se geparder och vildhundar. Vi hade tur och var glada för att får
uppleva en flock vildhundar leka på vägen framför oss, men var
ledsna över att höra att så många av savannens vilda djur nästan är
utrotade.
Vi måste nog erkänna, att de safariupplevelser som vi fick
tillsammans med Oliver och Simon, kommer de själva inte att få
tillsammans med deras barn. Jo, i djurparker, men det ju aldrig det
samma.
Vi trodde inte våra egna öron, när vi besökte Moholoholo Wildlife
Rehabilitation Centre och hörde ägaren Brian Jones berätta, vad som
har hänt i Afrika under de 40 år, som han har varit engagerad i att
rädda hotade djurarter. Precis nu är han med i flera avelsprojekt,
som ska rädda kattdjuren servalen, geparden och det bruna
berberlejonet från att dö ut, precis som han försöker rädda
savannens sopgubbar, gamarna, från att möta samma öde. Om de inte
fanns där och städade upp, skulle det uppstå epidemier, och så
skulle det gå väldigt illa.
Storslagen natur
Sydafrika är även vacker, vacker natur, och det fick vi uppleva på
den stora panoramaturen till de rödgröna Drakensbergen, med sina
rondaveller på toppen, och med utsikt över världens tredje största
canyon, Blyde River Dam, som vi senare åkte båt på och fick se allt
igen i grodperspektiv.
De små kanjonerna vid Burkes Luck Pot Holes, där floderna Treu och
Blyde möts, var makalösa. Luften var kristallklar den dagen, så från
utsiktspunkten God’s Window kunde vi se milsvida omkring ut över de
gröna dalarna, och när vi gick vidare uppför berget och hade kommit
igenom en regnskog, fick vi en så fantastisk panoramautsikt, att det
inte låter sig beskrivas.
Kanske såg vi ända till Mozambique den dagen.
Jo, visst infriades våra förväntningar. Ett stort tack till
resebyrån Afrikasafari.se och ett särskilt tack till vår guide Ove,
som gav oss och våra tre pojkar, de två små och den äldre, en
upplevelse för livet.
|
|
|
|
|
|
|
|
